Det jag skulle behöva nu är någons axel att luta mig mot. Men jag har ju inte det här direkt.
JAG SAKNAR ALLA ! SERIÖST !
jag klarar inte det här. Jag vill bara krypa ihop i ett hörn och gråta.
Men ni som känner mig vet hur jag är. Jag gråter inte. Inte ofta iaf. Det händer. Ibland.
Få har sett mig gråta. Alva såklart (!) och Alex är två av om. Dom två är självklara för mig att gråta inför. När jag ju väl gråter. Jag har ju gått igenom sjukt jobbiga saker utan en enda tår.
Ringa polisen mitt i natten helt känslokall.
Efter allt som hänt har jag svårt att visa känslor..
vilket påverkar vänskap och sånt rätt ofta.
Men dom jag verkligen älskar vet det. Och jag försöker så gott jag kan faktiskt ! Även om det inte alltid räcker till. Även om jag inte alltid räcker till. Så vill jag att ni ska veta att jag gör det jag kan för att visa hur mkt ni betyder.
Jag vettefan varför jag skriver det här nu. Det har med mitt jävla humör att göra.
Vad är det för fel på mig.. jag deppar ner mig själv i onödan.
Men det här bevisar att utan mina vänner, Alva och Alex är jag ingenting.
Jag vet bara inte vart jag ska ta vägen. Vad jag ska göra...
Det här är för mkt för mig.
Jag tänker för mkt på mitt förflutna. Jag är alldeles för ensam här borta.. Jag klarar det inte riktigt.
Vad i helvete är det för fel på mig..
Alva baby, jag måste prata med dig så snart som möjligt. Om mycket ! Bra och dåligt just nu. Love to U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar