förbannad

Just nu är jag riktigt jävla förbannad.
Skulle behöva en fucking jävla cigg nu. Men nej, HELA JÄVLA FUCKING VÄRLDEN HATAR MIG!

Aså jag orkar inte...
Döda mig..

Jag har gjort allt jag kan, vafan vill du att jag ska göra ?!

Jag har lust att isolera mig nu. För ett bra jävla tag. Men det går inte. Jag vill ta tillbaka folk jag hade förut. Jag vill bara bli lycklig för en jävla gångs skull. Men när jag behöver min egan tid för att bli fucking lycklig.
Nej då behöver jag tydligen inte er längre ? Är det så det är ?
NEJ!

Just nu är jag riktigt jävla pissed..

There´s a song that´s inside of my soul

Veronica kommer hit snart :)
Saknat bruden.
Sitter och lyssnar på musik och tänker.

Saknar den personen som jag en gång kallade min bästa vän. Den personen som jag gjorde allt för, och som gjorde allt för mig. Men jag sumpade allt. Genom att tro att jag gjorde det bästa valet. Men han hade rätt hela tiden. Allt jag gjorde var fel.
Förlåt...

Ibland märker man hur jävla mkt man saknar vissa personer...

Jag hade en vän. En riktigt jävla nära vän. Det var inte så länge sen. Det var en helt underbar vän. En av de bästa jag någonsin haft. Och någonsin kommer ha. Alla minnen, solen lyser, cigg i handen, och alla skratt. Massa citat från sommaren vi hade tillsammans ekar i huvet på mig. Varje gång jag ser dig huggs det en kniv in i hjärtat på mig. Jag saknar allt. Men jag vet inte om det kan bli som förut. Av alla anledningar. Du hatar mig.. alla runtomkring dig hatar mig..
Vad är det att kämpa för. Jag älskar någon som hatar mig.
Och det du sa "Jag kommer alltid älska dig Helena, oavsett hur mycket vi bråkar".

Menade du det ? Älskar du mig fortfarande, innerst inne ? Eller glömdes dom orden bort när allt gick åt helvete ?
Jag gjorde såhär mot dig, för att göra dig lycklig. För det behövde du. Jag ville bara ditt bästa hela tiden. Jag gav upp hela min lycka för dig. För du var min lycka.

Våran vänskap var speciell. Något extra. Något lyckligt. Något jag saknar..
Jag gav dig min vänskap. Och du försökte förstöra mitt liv. Du ville se mig ensam. Utan någon vid min sida. Men det spelar ingen roll. Jag älskar dig alltid lika mycket ändå. Om du läser, och ser mig som helt dum i huvet, glöm att jag skrivit det.
Jag måste få ut mina känslor. Jag måste få ut allt. För nästan ingen vet hur det är. Hur mycket jag saknar & älskar dig.
Jag vet att jag fucka up hela våran vänskap. Jag vet att allt jag gjorde, gjorde jag fel. Men jag kan inte rå för det. Allt jag gör blir fortfarande fel. That´s just me. Det är väl mitt öde.
Men jag önskar att du en dag förlåter mig, en dag kanske kommer tillbaka.

Jag önskar ett en dag, kanske allt blir som det var förut..

Tidsmaskin

Jag ska bygga en tidsmaskin. Gå tillbaka till dom tiderna jag saknar. Med hela mitt hjärta. När dom människorna som idag säger "Jag hatar dig" sa "Jag älskar dig".
Syftar speciellt på en person, som jag inte tänker nämna vid namn.
En helt underbar person som jag lämnade. Som jag saknar. Som jag aldrig kommer få tillbaka i mitt liv.. Jag vet inte om jag någonsin älskar en person som just den.
Han/Hon var mitt allt. Min anledning att orka kämpa. Under den tiden iaf.
Jag saknar dig, och kan inte låta bli att undra om du saknar mig ?
Jag kan inte förstå hur kärlek kan växa till hat.
Jag hatar ingen som jag en gång älskat. Och jag kommer alltid älska dig som jag gjort. Jag kommer aldrig sluta älska dig. Aldrigaldrig. Inte så som du slutade älska mig.
Önskar att jag kunde löst det bättre än jag gjorde. Önskar jag inte gjort så som jag gjorde. Dramatiskt.
För nu sitter jag här idag med tårarna rinnandes för kinderna medans du lever som vanligt. Du har nog glömt mig, glömt det vi hade. Glömt allt.
Alla minnen sitter djupt ristade i mitt hjärta och kommer aldrig försvinna. Någonsin.
Men det finns ingenting jag kan göra. För du kommer aldrig förlåta mig.
Jag har gjort mycket dumma saker. Mest mot mig själv.
Jag vet att jag var en idiot mot dig, och det ber jag om ursäkt för. Men du hittade ju lyckan pga det. Jag visste att du skulle bli lycklig.
Och det var det jag strävade efter. Din lycka. Även om det ger mig olycka.
För att jag älskar dig.. <3

Vad fan ska man göra ?

Sitter uppe, klockan är 4 på morgonen.
Kan inte låta bli att låta mina tankar styra mig. Vaknade nyss i en gråtattack.
Kan säga att jag vaknade ensam..
Vad ska jag göra ? När jag har min kärlek så jävla nära, men ändå så jävla långt borta.
Jag ser den men kan inte röra den. Blir bortknuffad.
Ska man lämna det och gå vidare, eller sätta en bestämd fot och kämpa för vad man vill ?
Ska man få det man vill ha ska man kämpa, det vet jag. Men när man inte orkar kämpa längre. Hur bli det då ?
När man har allt inom räckhåll men inte når det. Man rör någon på utsidan, men inte på insidan.
Hur vet man att den man älskar faktiskt älskar en tillbaka ? Orden "Jag älskar dig" säger tyvärr inte det längre. Folk har fått så jävla lätt att säga "Jag älskar dig" men inte mena det.
Lögner.. Så enkla, så jävla sårande. Jag kan hur lätt som helst dra en lögn, men inte om vad som helst.
Jag säger aldrig "Jag älskar dig" till någon jag inte älskar..
Men jag har fått höra det från folk som inte älskar mig.. Flera gånger. Hur ska jag veta vilka jag kan tro och vilka jag inte kan tro...
Och när någon säger det, så vill den ha ett "Jag älskar dig oxo". Men om den andra inte älskar en tillbaka ? Den kanske känner sig tvingad att säga det tillbaka. Bara för att du älskar den personen, verkligen älskar, för just den han är. Även om han varit en jävla idiot, så älskar du han. För hur han är mot just dig vid vissa tillfällen. När du får ögonkontakt och bara drunknar i hans så otroligt vackra ögon, när han ler mot dig och du känner hur du bara flyger på rosa moln, när han kysser dig med sina lena läppar som är inkladdade i läppsyl och du bara älskar det ! När han ringer och väcker dig på morgonen och det första du hör på morgonen är när han säger med sin mjuka fina röst: Hej älskling. Mår du bättre ? Vad gör du ? Kan jag sova hos dig inatt ? Puss älskar dig.
När du gör allt för den killen. För du älskar han.
Men ändå känner du att du inte når hans hjärta. Inte hela vägen. Han vet att du älskar han, med hela ditt hjärta. Och bara för att han är han. Och du börjar fundera över om det är bara drf han är kvar. För att du älskar han.. inte för att han älskar dig. Hur fan ska man veta det ? Vad ska man göra för att få veta ?
Man kan inte bara fråga, för det är ju som sagt jävligt lätt att ljuga.
Du ser det vackra i han , men ingen annan gör det på samma sätt som du.
Hans energi, hans låga. Det där speciella. Det som du själv förlorat.
Hur lycklig han ser ut. Gnistan i ögonen. Allt som du inte har kvar..
Vad ska jag göra.. hur ska jag veta.. Hur ska jag nå..
Jag är kär, jag har min kärlek här, men jag når inte. Inte hela vägen. Tror jag.

Sanning eller lögn man ger vad man får.

Vaknade för första gången idag runt 11. Svettig med tårarna rinnandes. Japp, that´s just me. Har kollat sex and the city hela dagen.
Daniel ringde. Och jag kunde inte låta bli att svara.. Han ville sova här men fick inte. Jag är ju isolerad och sjuk och pappa sa nej.
Skulle vara skönt att ha någon här. Allt är ett stort jävla helvete..
Paniken, tårarna, allt. Allt jag vill ha och behöver är lite närhet. Men det går inte. Allt jag vill ha är kärlek. Ni vet, riktigt pojkvän kärlek. Men.. det går inte. Jag vet inte om jag tror på den skiten längre..
Jag sitter här och äter sega råttor, ni som känner mig ni vet att jag verkligen hatar sega råttor. Men ja, det är nästan det enda godiset jag kan äta just nu. Pappa köpte.
Tack pappa !
När jag blir frisk måste jag träffa Daniel. Jag saknar honom fruktansvärt, men jag vill ändå inte göra det. Är det som alla säger ? Vill vi bara ha det som vi inte kan få ? Bara det som sårar oss i slutet ?
Jag börjar tro det, om man kollar på mina egna erfarenheter. Och vissa vänner jag har.
Otrogna killar, killar som skryter om sex tills alla vet. Finns det några bra killar där ute ?
Kontakta mig ?

..
<3