Sanning eller lögn man ger vad man får.

Vaknade för första gången idag runt 11. Svettig med tårarna rinnandes. Japp, that´s just me. Har kollat sex and the city hela dagen.
Daniel ringde. Och jag kunde inte låta bli att svara.. Han ville sova här men fick inte. Jag är ju isolerad och sjuk och pappa sa nej.
Skulle vara skönt att ha någon här. Allt är ett stort jävla helvete..
Paniken, tårarna, allt. Allt jag vill ha och behöver är lite närhet. Men det går inte. Allt jag vill ha är kärlek. Ni vet, riktigt pojkvän kärlek. Men.. det går inte. Jag vet inte om jag tror på den skiten längre..
Jag sitter här och äter sega råttor, ni som känner mig ni vet att jag verkligen hatar sega råttor. Men ja, det är nästan det enda godiset jag kan äta just nu. Pappa köpte.
Tack pappa !
När jag blir frisk måste jag träffa Daniel. Jag saknar honom fruktansvärt, men jag vill ändå inte göra det. Är det som alla säger ? Vill vi bara ha det som vi inte kan få ? Bara det som sårar oss i slutet ?
Jag börjar tro det, om man kollar på mina egna erfarenheter. Och vissa vänner jag har.
Otrogna killar, killar som skryter om sex tills alla vet. Finns det några bra killar där ute ?
Kontakta mig ?

..
<3