Blev en bild ändå. Jag är ful idag. Ska bättra mig, när jag orkar. Det är inte min dag idag. Mår skit idag. Punkt.
tisdag 30 mars 2010
söndag 28 mars 2010
lördag 27 mars 2010
fredag 19 mars 2010
tisdag 16 mars 2010
måndag 15 mars 2010
Hur kände du för mig ? Jag vill bara veta sanningen.
Du går ju vidare bara sådär helt plötsligt.
På dig verkar det som om inget hänt. Som om allt är hur jävla bra som helst.
Medans här sitter jag, och kan inte tänka på annat än dig.
Är det så det ska vara ?
Du går ju vidare bara sådär helt plötsligt.
På dig verkar det som om inget hänt. Som om allt är hur jävla bra som helst.
Medans här sitter jag, och kan inte tänka på annat än dig.
Är det så det ska vara ?
Betydde tiden (även fast den var så kort som den nu var) ingenting alls för dig.
Berätta det då istället för att låtsas.
Hör hellre sanningen.
Berätta det då istället för att låtsas.
Hör hellre sanningen.
söndag 14 mars 2010
Maby you´re the one who´s wrong and not me
torsdag 4 mars 2010
Ett telefonsamtal som fick mig att tänka
Igårkväll ringde telefonen. Jag kände igen rösten direkt. Alla minnen spelades upp framför mina ögon. Varenda jävla gång vi träffats. Alla filmkvällar. Myskvällar. Men även alla bråk och svek.
Jag mår illa när jag tänker på det. Men blir även glad. För vissa tillfällen, som gjorde mitt liv.
Allt jag sa till dig, menade jag från mitt hjärta. Men gjorde du detsamma ? Jag vet faktiskt inte. Då gjorde du inte det.. nu kanske du menar det. Nu när du förlorat mig. När du inser att jag kanske inte kommer tillbaka. Man saknar inte någon förän den är borta ni vet ?
Din röst lät så sårbar, så jag vet inte vad.. så fin.
Jag måste vara ärlig mot mig själv och säga att jag saknar dig. Älskar dig. Men jag vet inte om det går.
Jag är trött på falska ord. Jag är trött på att tro saker som är falska.
Jag borde gå vidare, men det kan jag inte.
Jag borde vara glad, men det är jag inte.
Vet inte vad som händer, men jag kanske kommer tillbaka en dag. Det vet vi inte. Men du måste bevisa för mig att du menar orden du säger. Att du faktiskt saknar mig.
Eftersom du ljög om allt annat. Varför skulle du inte göra det nu ? Varför skulle det vara någon skillnad ?
Du säger att du gråter, hur vet jag det ?
Du var mitt allt, du var hela min värld, min andra halva. Men det blev som det blev. Du säger att det är meningen att vi ska vara med varandra. Och att jag sårar dig.
Gissa då vad du gör mot mig när du håller på. Jag säger att det kanske är menat, men inte nu. Jag klarar inte av att ta det nu. Jag själv alldeles för sårbar just nu.
Ibland när jag saknar dig så tänker jag på oss och alla minnen som vi delar.
Ibland när jag tänker på dig så känner jag hur mina tårar faller ner från kinden.
Om du läser detta kommer du fatta att det är du. Och om någon som inte är du tar åt sig. Kanske den borde tänka över det..
Jag vet inte hur jag ska ta tag i det här med dig.
Det är som ett hål i mitt hjärta, någonting som saknas. Men kan du verkligen fylla det hålet ? Om det blir som förut blir det bara större.
Jag vet inte hur jag ska göra längre..
tisdag 2 mars 2010
trött på det
Vem fan tror du jag är ? Någon du kan få tillbaka exakt när du vill.
Du säger att du älskar mig. Men jag tvivlar på dig. du har sagt det förut men bevisat så jävla starkt att du inte gör det.
Jag älskade dig. Men du sumpade allt. du utnyttjade mig lilla gubben ! Och du tror att bara jag hör att du saknar mig kommer jag tillbaka som din lilla slav ?!
Du säger att du älskar mig. Men jag tvivlar på dig. du har sagt det förut men bevisat så jävla starkt att du inte gör det.
Jag älskade dig. Men du sumpade allt. du utnyttjade mig lilla gubben ! Och du tror att bara jag hör att du saknar mig kommer jag tillbaka som din lilla slav ?!
Nej glöm det.
Jag försöker gå vidare. Jag kämpar. Men du gör det så jävla svårt för mig.
Du gav mig den jobbigaste tiden i mitt liv. Men även den bästa. Hittills.
Jag gav upp allt för dig. Mina vänner och allt. Jag förlorade min bästa vän för att jag valde dig.
Nu har jag tillbaka min vän. Varför skulle jag sabba det igen ? För att du ska utnyttja mig igen ?
Jag försöker gå vidare. Jag kämpar. Men du gör det så jävla svårt för mig.
Du gav mig den jobbigaste tiden i mitt liv. Men även den bästa. Hittills.
Jag gav upp allt för dig. Mina vänner och allt. Jag förlorade min bästa vän för att jag valde dig.
Nu har jag tillbaka min vän. Varför skulle jag sabba det igen ? För att du ska utnyttja mig igen ?
Eller menar du kanske det du säger ? Bevisa det då !
Du har inte bevisat någonstans att du älskar mig..
Varken då eller nu.
Fast jag vet inte om det spelar någon roll längre ändå.
Det kanske bara inte var menat att vara ?
Du har inte bevisat någonstans att du älskar mig..
Varken då eller nu.
Fast jag vet inte om det spelar någon roll längre ändå.
Det kanske bara inte var menat att vara ?
Och om det var det, så är det kanske inte över.
Men nu har jag min älskling. Och jag tänker inte lämna någon som faktiskt visar att han älskar mig och som jag älskar för någon som aldrig visat det.
Men nu har jag min älskling. Och jag tänker inte lämna någon som faktiskt visar att han älskar mig och som jag älskar för någon som aldrig visat det.
Det tänker jag inte.
Punkt slut.
Punkt slut.
Tankar
Är så jävla trött på det nu.
"Du är mitt allt, tiderna med dig är dom bästa. Jag älskar dig."
Jag vet inte om jag någonsin kommer lyssna på dom orden från någon något mer.
Jag vet att jag oxo hade svårt att fatta betydelsen av de orden för ett tag sen.
Men då hade jag precis blivit utnyttjad och hade svårt att fatta någonting alls.
Men dom orden är speciella.
Man säger det bara till dom som verkligen är ens allt. Inte till vem som helst. Och säger man att man har svårt att lita på folk, så träffar man inte någon 3-4 gånger och sen pratar med dom om allt.
För mig tar det år att lita på folk.
Jag är bara så jävla trött på alla jävla falska ord.
Jag är varken ledsen eller sårad för tillfället. Mer arg och besviken.
För du sa att jag var ditt allt, du säger det fortfarande. Men jag tvivlar så starkt på det.
Jag är ditt allt, hon är ditt allt, han är ditt allt och han VAR ditt allt.
Och du älskar alla mest av allt. Man kan älska EN person mest av allt. En som står en närmare än alla andra. Man älskar inte alla exakt lika mkt.
"Du är mitt allt, tiderna med dig är dom bästa. Jag älskar dig."
Jag vet inte om jag någonsin kommer lyssna på dom orden från någon något mer.
Jag vet att jag oxo hade svårt att fatta betydelsen av de orden för ett tag sen.
Men då hade jag precis blivit utnyttjad och hade svårt att fatta någonting alls.
Men dom orden är speciella.
Man säger det bara till dom som verkligen är ens allt. Inte till vem som helst. Och säger man att man har svårt att lita på folk, så träffar man inte någon 3-4 gånger och sen pratar med dom om allt.
För mig tar det år att lita på folk.
Jag är bara så jävla trött på alla jävla falska ord.
Jag är varken ledsen eller sårad för tillfället. Mer arg och besviken.
För du sa att jag var ditt allt, du säger det fortfarande. Men jag tvivlar så starkt på det.
Jag är ditt allt, hon är ditt allt, han är ditt allt och han VAR ditt allt.
Och du älskar alla mest av allt. Man kan älska EN person mest av allt. En som står en närmare än alla andra. Man älskar inte alla exakt lika mkt.
Jag är bara så trött på allt ! Precis varenda jävla ord.
Och det är ditt sätt att må bättre ? Att säga att alla andra är ditt allt ?
Att du byter ut folk.
Att du byter ut folk.
Nej, jag vet inte om jag klarar det.
Inte på ett tag iaf. Behöver mer tid. Helt klart.
Kom tillbaka när du förstår värdet i orden "Jag älskar dig".
Inte på ett tag iaf. Behöver mer tid. Helt klart.
Kom tillbaka när du förstår värdet i orden "Jag älskar dig".
När du vet vem du älskar mest. Det behöver inte vara jag. Det menar jag inte. Men det kan inte heller vara alla du känner.
Först när du vet vad du säger och till vem du säger det. Först DÅ kan du komma tillbaka.
Punkt slut.
Först när du vet vad du säger och till vem du säger det. Först DÅ kan du komma tillbaka.
Punkt slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)