.

En vän sa till mig, att du pratar om mig. Att du berättade att vi var sådär galet nära, som vi verkligen var. Du var den som jag släppt allra närmast mig.

Min vän sa även, att du frågade efter mitt nummer. Och hade ägnat väldigt många ord om mig under dagen.

Det min vän berättade gjorde mig rent sagt glad. Att du fortfarande tänker på mig. Jag har inbillat mig själv att du glömde mig, oss, våran vänskap och allt. Jag inbillade mig själv allt. Det känns faktiskt riktigt skönt just nu.

Frågan är, om du får mitt nummer, kommer du ringa ? Kommer du förlåta mig ? Kommer allt bli som det en gång var ? Jag vill ha tillbaka den vänskapen med dig. Vill du ha det med mig ?

Det skulle göra mig lycklig. Det skulle vara sista pusselbiten till att göra mig hel. Den sista, största och viktigaste pusselbiten till min lycka.

För du är den enda som fått sån stor plats i mitt hjärta. För jag älskade/älskar dig så mkt.

Den bästavän som alltid fanns där oavsett. Den som verkligen gjorde allt för mig.

Jag saknar det, jag saknar dig.

Jag erkänner det. Jag saknar dig jättemkt.

Nu ska jag spara mig några tårar och fortsätta fixa köket.

Och hoppas på att en vacker dag, ringer du och vi blir det vi en gång var.