Jag har haft en bra vecka där. Lite småtjaffs och skit bara.
Annars mår jag skit som vanligt.
Jag har förlorat den ENDA som visste Allt om mig. En som betydde så jävla mkt. Min katt, Fia. Visst, det kanske låter larvigt och lalala. "Det är bara ett husdjur"
Nej, det är inte så. Jag har haft hon så länge jag kan minnas ! Det är hon jag har pratat med när jag mått dåligt, minsta lilla problem visste hon om. Allt. Om jag var ledsen kunde hon märka det utan att hon ens var i rummet. Då kom hon till mig och la sig och myste och verkligen fanns där. Hon var så mycket lojalare än alla kompisar jag har haft, som jag vet.
Dom flesta jag har kännt länge har på något sätt svikit mig, eller ljugit. Och sårat mig. Men inte hon. I ur&skur fanns hon där. Helt enkelt världens bästa husdjur.
Och nu kommer jag aldrig mer få träffa den underbaraste. Aldrig mer ha någon som alltid finns där som vet allt. Som förstår eller iaf försöker förstå. Hon var den enda..
Och ja, jag vet att jag har många kompisar. Men få riktiga vänner.
De flesta är "ytliga" kompisar. Som inte bryr sig om hur jag mår innerst inne. Utan dom gillar att va med mig och blablabla.
Och det var en sak en kompis sa till mig som jag har funderat på. Det var då den enda som jag litar på till 100% fortfarande.
Hon sa: Om inte jag visste vad du gått igenom, utan bara träffat dig så som du brukar vara när vi ses. då skulle jag aldrig kunna veta hur hårt du har och har haft i ditt liv.
Det är klart att man tänker på det. Jag är en glad och sprallig tjej IRL. Oftast. När allt inte är helt åt helvete.
Speciellt med hon. Hon gör mig glad. Men hon har även sett mig ledsen och så. Men mest är jag flummig och blablabla.
Men ofta är det ett skal för att jag inte vill f¨mer problem, går jag runt och är depp i skolan kommer ju alla undra sen får jag börja om på ruta 1. Psykologen och allt sånt. Då ligger jag hellre kvar här under rutorna. Och gör inget åt det.
Jag är skådespelare, det är klart jag kan spela glad och så.
Fast med Louise, och Jimmy, då är mina skratt alltid verkliga. Ler jag när jag är med er, så vet ni att det är äkta leenden.
Om jag inte skulle le alls, då vet ni att något är fel. För med er skulle jag inte kunna fejka ett leende.
Jag älskar er verkligen.
Nej, det är inte så. Jag har haft hon så länge jag kan minnas ! Det är hon jag har pratat med när jag mått dåligt, minsta lilla problem visste hon om. Allt. Om jag var ledsen kunde hon märka det utan att hon ens var i rummet. Då kom hon till mig och la sig och myste och verkligen fanns där. Hon var så mycket lojalare än alla kompisar jag har haft, som jag vet.
Dom flesta jag har kännt länge har på något sätt svikit mig, eller ljugit. Och sårat mig. Men inte hon. I ur&skur fanns hon där. Helt enkelt världens bästa husdjur.
Och nu kommer jag aldrig mer få träffa den underbaraste. Aldrig mer ha någon som alltid finns där som vet allt. Som förstår eller iaf försöker förstå. Hon var den enda..
Och ja, jag vet att jag har många kompisar. Men få riktiga vänner.
De flesta är "ytliga" kompisar. Som inte bryr sig om hur jag mår innerst inne. Utan dom gillar att va med mig och blablabla.
Och det var en sak en kompis sa till mig som jag har funderat på. Det var då den enda som jag litar på till 100% fortfarande.
Hon sa: Om inte jag visste vad du gått igenom, utan bara träffat dig så som du brukar vara när vi ses. då skulle jag aldrig kunna veta hur hårt du har och har haft i ditt liv.
Det är klart att man tänker på det. Jag är en glad och sprallig tjej IRL. Oftast. När allt inte är helt åt helvete.
Speciellt med hon. Hon gör mig glad. Men hon har även sett mig ledsen och så. Men mest är jag flummig och blablabla.
Men ofta är det ett skal för att jag inte vill f¨mer problem, går jag runt och är depp i skolan kommer ju alla undra sen får jag börja om på ruta 1. Psykologen och allt sånt. Då ligger jag hellre kvar här under rutorna. Och gör inget åt det.
Jag är skådespelare, det är klart jag kan spela glad och så.
Fast med Louise, och Jimmy, då är mina skratt alltid verkliga. Ler jag när jag är med er, så vet ni att det är äkta leenden.
Om jag inte skulle le alls, då vet ni att något är fel. För med er skulle jag inte kunna fejka ett leende.
Jag älskar er verkligen.
Och jag saknar fia.
Vila i frid älskling <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar